Slarvigt ihopklipp och lite snabbt gjort men, världens finaste ponny ♥

Kopierade en text från förra bloggen, när det gäller detta så kan jag säga att jag vet hur känslan när man rider en häst man vet att man är lång på och undrar vilka som tittar snett, tycker och tänker.

Tänkte ta upp, ett för många väldigt känsligt, ämne.

"För lång". Jag undrar hur många ryttare som sårats av de orden, många, kanske helt, i onödan. Att bli för lång för sin ponny, favorithäst osv, är aldrig roligt. Särskilt inte när de finns folk som påminner en om de, gång, på gång, på gång. När man redan vet de själv. Särskilt när de är de enda man tänker på varje gång man rider. Tro mig, jag vet hur de är!

Men de jag egentligen vill komma till är skilnaden mella lång och för lång! För de är enligt mig en stor skillnad, två olika saker. Bara för att man ser lång ut på en ponny betyder inte de att man är för lång för att rida den.

Innan du tycker att någon är för lång för en ponny, tänk ett steg längre och ställ dig då dessa frågor:

1. Ser ponnyn negativt påverkad av ryttarens längd?
2. Är ekipaget i obalans p.g.a. ryttarens längd?


Är svartet nej på dessa frågor så är de nog så att ryttaren ser för lång ut men inte är de, åter igen, två helt olika saker! Men är svaret ja så kanske de är så att ryttaren faktiskt är för lång.

Sedan beror de ochså på vad ekipaget "har för inriktning". Rider man dressyr kan man va lite längre än när man hoppar. Varför? Jo för är man så lång att ekipaget blir i obalans så kan de bli farligt för både häst och ryttare i landningen efter ett hinder. Men här kan man inte dra alla över en kant. Tävlar man lite lättare klasser och hoppar lägre hinder så kan ryttaren vara längre än en ryttare som hoppar de högsta klasserna.

När jag red Lucky så hade jag redan bestämt att eftersom att jag var lång så var 80cm bana vårat max!

Jag vet att de är många som antagligen inte håller med mig om detta. Kommentera gärna era åsikter om de hela. Tycker ni jag har rätt eller är jag helt ute och cyklar?



Jag och Lucky, jag är lång, kanske 170-173, han 135 cm, men för lång?

Tävlade som sagt dressyr på Struppi igår! Orkar inte skriva någon lång utvärdering men kan ju säga att han superfin! Han var lite rädd för dommaren så han spände sig väldigt på den kortsidan och även lite när vi inte red där så han tappade bjudningen lite! Men annars var det inag större missar förutom att han backade i ena halten så det blev en 4:a där. Men vi fick iallafall 63% och de är jag jättenöjd med! :)

Imorgon så är de dressyrtävling på Lrk som gäller! Ska rida en LC:1 på Struppi. Han är ju lite tittig så räknar med att han kommer vara lite spänd och så, men första gången jag tävlar på honom och första gången jag tävlar på Lrk, mycket nytt men de blir nog bra!


Random pic!

Kolla denna filmen. Helt sjukt fint. Jag vill ochså ha en sån relation till en häst. Man ser verkligen bandet och hur de komunicerar. De hoppar höga hinder, gör dressyrövningar, helt utan utrustning. Amazing!
När vi kanske skulle köpt Polly så var jag fast besluten vid att om hon skulle bli min så skulle jag lägga tid på bandet mellan oss, jag var (är) så himla fascinerad av de som håller på med NH.

När jag skaffar egen häst, antagligen när jag är vuxen, så ska jag träna mycket löst och bygga upp en bra och stark relation till min häst. För i grunden är de A&O, de ger både glädje, och jag är övertygad om att de ochså är nyckeln till framgång!

Jag ska vara helt ärlig. Denna veckan har de kännts som att jag lever i ett kaos, jag mår inte bra alls. Ibland så är de som om någon trycker på en knapp som fäller ned en ridå med en glad gubbe på, som döljer tårarna. När jag inte orkar visa hur de är, de är ändå inte många som förstår. Jag står på tröskeln till något som jag redan upplevt en gång. Våren 2010 var den tuffaste perioden jag någonsin gått igenom. Detta blir samma sak, med en skillnad. Då fanns de ett hopp, en möjlighet att de skulle bli bra, jag trodde på lyckliga slut.

Denna gången tror jag inte något på lyckliga slut eller nåt i den stilen. Denna gången har jag inte änns en chans till ett bra slut. De finns inget hopp, alls. Jag har ingen energi, glädje eller vilja alls, bara en ridå som jag kan fälla ner, och låstas som att allt är bra, för en stund iallafall.

Sorry, ni behöver inte läsa men jag behövde skriva av mig.

Bjuder på en film från i söndags:

saknar världens finaste älskade Polly!

Började nästan gråta när jag såg denna bilden. Jag i Lollos hjälm, mina croocs på Gippan, Trappalandas finaste ängel! Och Becki på Karsten.


Inte för att bilden är från då men jag och Becks hade många roliga turer tillsamans när jag red Gippan åt Lollo som var skadad. Ska försöka leta fram dom bilderna!

Känner igen mig lite där ;)

Jag har gett upp hoppet, men inte drömmarna, dom finns alltid kvar♥

Hoppade på världens bästa lille gullepojk igår. Han har verkligen ingen kondis nu, men som Nina sa " Han går ju inte så mycket nu och så slänger han ju av alla" haha. Men han har ju varit lite dålig  nu efter sommaren.

Men man märker att han tycker de är roligt och de är nästan som att han blir lite sur på sig själv för att han inte orkar springa, fort,fort,fort hela tiden, söten! ♥

På lördag så är de pogramridning på klubben. Jag ska vara med på Olivias ponny Prinsen och rida LC:1. Är supertaggad, Olivia är så snäll som lånar ut sin fina lille Prinsen, tack! ♥ 

Vi kommer ha en supersnygg outfit, vill ni se?


Jag och Prinsen!