Kaos
Jag ska vara helt ärlig. Denna veckan har de kännts som att jag lever i ett kaos, jag mår inte bra alls. Ibland så är de som om någon trycker på en knapp som fäller ned en ridå med en glad gubbe på, som döljer tårarna. När jag inte orkar visa hur de är, de är ändå inte många som förstår. Jag står på tröskeln till något som jag redan upplevt en gång. Våren 2010 var den tuffaste perioden jag någonsin gått igenom. Detta blir samma sak, med en skillnad. Då fanns de ett hopp, en möjlighet att de skulle bli bra, jag trodde på lyckliga slut.
Denna gången tror jag inte något på lyckliga slut eller nåt i den stilen. Denna gången har jag inte änns en chans till ett bra slut. De finns inget hopp, alls. Jag har ingen energi, glädje eller vilja alls, bara en ridå som jag kan fälla ner, och låstas som att allt är bra, för en stund iallafall.
Sorry, ni behöver inte läsa men jag behövde skriva av mig.
Bjuder på en film från i söndags:
Älskade gumman. Jag vet hur det känns, ser hur du mår, kan inte ändra något men finns här för dig. Alltid. Kram Mamma
Älskade vännen! Stackars dig! Jag kan knappt skriva att jag förstår, för det vet jag att jag inte gör. Men älskade du, jag finns för dig. Ring, chatta, what ever! Jag tänker på dig och jag vill bara hjälpa dig. Men jag vet inte hur, vännen! Som sagt, finns för dig Mattan, och en sak till: Jag tror på lyckliga slut! Även om ALLT är skit så tror jag det. Jag vet, det är är lätt att säga, men det är sant. Älskar dig så fruktansvärt mycket, du får aldrig glömma det. Du kommer att klara det, du är stark!!! Och du har vänner som är på din sida, även om det är vänner som du inte träffar varje dag. Och jag vet att jag talar för alla dem när jag skriver att vi bryr oss och älskar dig! <3333333333333333
Everything will be OK in the end,
and if it's not OK
it's not the end!
Fan, vännen♥
Jag fattar att det är tufft, och jag vet att det känns som att ingen förstår. Men ge någon den chansen! För människor förstår mycket mer än man tror, och även om de inte förstår hur du känner kan de finnas där för dig; Det är nu du verkligen behöver dina vänner! Stäng oss inte ute med den ridå med en glad gubbe, för vi ser igenom den! Vi ser dig som du är vännen, även om du går igenom en tuff period nu. Du är inte ensam, och du får aldrig glömma det. Du skrev att du inte tror på lyckliga slut. Det gör jag. För även om det är obeskrivligt tufft nu så varar det inte för evigt.
Det är som vågor, vännen. Ett oändligt hav med vågor. Det är så livet är, det går upp och ner. Lätt att säga, jag vet, men jag menar det verkligen. Visst, man kan låtsas att allt är bra. For a moment. Men man kan inte ljuga för sig själv. För alla andra, men inte sig själv, så det är ingen idé. Sanningen kommer alltid ikapp... Men det är först då allt kan bli bra igen. Så låt sanningen komma ikapp, våga.
"Cry a river, build a bridge, and get over it!"
Det ligger någonting i det, och klarar du inte att bygga bron själv så lovar jag att du har en massa människor som vill, och kan, hjälpa dig, bara du ger dem chansen.
Du måste bara våga se att vi finns här, och att vi aldrig skulle svika dig!♥
Älskar dig mest, saknade vän♥♥♥
In the end everything will be okey,
and if its not okey, its not the end!
Du, nu såg jag filmen oxå, fan vad snyggt!
Kan du påminna mig imorgon att jag ska skicka en bild till dig, jag har den i skolan... Jag fick en idé av min systers kommentar...♥